Intervju med Lena Jarnbring 1986

Posted on 21 januari, 2013 av

0


I BLICKPUNKTEN: Lena Jarnbring

Utvecklingen upphör aldrig att förvåna.

1985-års val har för första gången på flera generationer fört fram en borgerlig majoritet till makten i Malmö. De borgerliga partierna har framstått som en progressiv och förändringssugen rörelse i skarp kontrast till en stagnerande, konservativ och maktfullkomlig arbetarrörelse i skepnad av SAP.

Maktskiftet i Malmö kommer troligen att betyda stora förändringar, särskilt för oss som arbetar inom socialförvaltningen. Vad kommer de nya makthavarna att ha för planer för barn- och äldreomsorg? Hur ser de på det katastrofalt stora antalet socialbidragstagare i staden? Har de någon känsla för socialsekreterarnas pressade arbetssituation?

Lena Jarnbring, stridbar politiker hos moderaterna, är ny ordförande i socialnämnden sedan årsskiftet 1985/86. Hon kommer då också att ingå i vårdroteln, en ny samordnad kommunal verksamhetsform för att kunna ta itu med de komplicerade samarbetsfrågorna i Malmö mellan socialnämnd, sjukvård, omsorgsstyrelse och miljö- och hälsoskyddsnämnd. Kommer Lenas ordförandeskap att innebära en utveckling för socialtjänsten, eller kommer hon att agera som en malmöitisk järnlady och vrida utvecklingen tillbaka? Lena anser själv, att om någon undrar vad moderaterna egentligen menar – ja, då skall man inte gå och grunna på detta, utan FRÅGA!

Detta var just vad STÅNDPUNKTEN gjorde en eftermiddag i början av november 1985.

Lena Jarnbring, 43 år. Redan under gymnasietiden ägnade hon sig åt politiskt arbete – började sin bana som sekreterare i Konservativa Studentklubben/Malmö. Har arbetat som invandrarlärare på KV sedan 1 år. Hon undervisar i svenska och samhällskunskap. Har varit med från starten vad beträffar Immigrant Service och invandrarrådet i Malmö. Hon är ordförande i moderaternas lokala invandrarkommitté och med i partiets invandrargrupp.

Gift med maken Bengt sedan 27 år med tre barn tillsammans – två pojkar och en flicka. Familjen bor i Bunkeflostrand. Lena har själv tagit med sin man i politiken, och han skall nu bli ordförande i fritidsnämnden efter årsskiftet. Lena, som skall ta över ordförandestolen i socialnämnden, hoppas på att få inleda ett intimt samarbete med fritidsnämnden när det gäller exempelvis Holma.

Lena Jarnbring, ritad av Péter Bódis

Lena Jarnbring, ritad av Péter Bódis

Förutom politik och arbete är hennes stora intresse i livet familjen samt söndagsmorgonsgympingen med ett tiotal moderattjejer. Visserligen har vår ärade kollega Synpunkten hunnit före oss med att trycka en intervju med Lena, men eftersom vi på STÅNDPUNKTEN gjorde vår intervju med henne redan i början av november förra året, så trycker vi ändå vår intervju också.

Till att börja med önskar Lena få konstatera, att det har varit en fin lärdom för henne att ha varit vice ordförande i en social distriktsnämnd, där man trots många allvarsamma ärenden ändå haft en bra stämning, och där också samarbetet med (s) har fungerat mycket bra. Det tycks för övrigt vara en av de bästa nämnderna i Malmö, där Lena gjort sina lärlingssår som socialpolitiker.

Vilken nämnd det är? OK, vi fick tala om det – det är västra distriktsnämnden! Sträck på er där borta!

Lena menar, att det är helt fel, att socialtjänsten fortfarande nästan bara arbetar med att behandla sociala problem, sedan de väl har uppstått. Sociala problem skall förebyggas, och som aktuellt exempel härpå nämner hon Holma, där utvecklingen har tillåtits gå för långt helt enkelt. Nu skall bl a fritidsnämnden försöka göra något åt de stora sociala problemen, i samarbete med föreningarna på området.

– Moderaterna har ju sagt Nej till socialtjänstens decentralisering i nuläget. Hur ser du på frågeställningen?

– Vi kommer att decentralisera på något vis. Däremot är vi tveksamma till den föreslagna organisationen, som skulle medföra, att vi fick en mängd nya chefer på mellannivåer, med en fortsättning av den hierarkiska modell som (s) har byggt upp i Malmö.

– En socialdemokratisk byråkrati?

– Ja, det kan man kalla det. Jag anser, att distriktsnämnderna skall få ett ökat ansvar, och att det skall bli ett bättre samarbete mellan personal på fältnivå. Vi moderater vill också ha en bättre kontakt med de tjänstemän som arbetar med fältet, m ed människorna. Detta motsvarar också min människosyn…

– Och hurdan är den?

– Jag är en mer optimistisk, positiv människa i mig själv, och jag tror att människor kan klara av mycket mera själva, även i svåra situationer. Här ser jag också, att vi kan överföra en del social verksamhet till det privata området. Kanske inte så mycket inom den öppna socialvården – men vi är positiva till förslag. Till att börja med inom barn- och äldreomsorgen. Det finns människor som tar initiativ och är fyllda av engagemang för sociala frågor och för att hjälpa sina medmänniskor. Då kan det inte vara fel, att engagemanget också arvoderas i viss mån. Malmö stad skall då kunna gå in och stödja denna verksamhet.

Lena menar också, att detta naturligtvis kan leda till konkurrens mellan olika vårdformer, men att detta är positivt i sig. Kanske inte bara att det blir en konkurrens, men att konkurrensen kan bidraga till att olika metoder utvecklas, och att vårdarbetet inte stagnerar. För att få en garanti för vårdformens kvalitet skall förtroendemännen ha insyn i den t ex via egna medlemmar i styrelser eller via revisorstillsyn. Det är sedan upp till en subjektiv bedömning, vilka vårdformer som är bra eller dåliga, och vilka som därför skall ha samhällets stöd. Moderaterna stöttar t ex inte reservationslöst Narconon.

Lena själv är positiv till Hasselakollektivets arbete, trots att deras verksamhet bygger på arbetarklassens värderingar. Bedömningen av vilka vårdformer som skall anlitas kommer självfallet inte att avgöras av nämndens ordförande, utan får diskuteras fram i samråd med de andra ledamöterna.

– Det är viktigt att betona, säger Lena, att allt privat inte är bra, liksom all offentlig verksamhet med nödvändighet inte är dålig. (s) har gjort det felet, att de har trott att all privatisering skulle vara liktydig med Pysslingen!

– Malmö ligger just nu på topp bland antalet socialbidragsärenden. Det betalas nästan ut en miljon kronor om dagen i socialbidrag. Vad vill du och moderaterna göra åt detta?

– Det viktigaste är att göra Malmö till en attraktiv stad igen! Malmöborna måste åter få känna, att de är med i utvecklingen, att de kan deltaga i arbetet med att göra Malmö bättre för alla. Vår stad har legat i träda alltför länge nu. Det måste göras attraktivt igen för företagare, så att vi får hit fler arbetstillfällen och det skall bli lättare att starta egna företag också. Den sänkta skatten skall vara en signal till det övriga Sverige att komma hit och etablera sig. Många av våra socialbidragstagare är heltidsarbetande kvinnor som har kompletterande bidrag. Skattesänkningen kommer för deras del att innebära, att de får behålla större del av sin lön, och slipper deltaga i ”rundgången” av pengar.

– Höjd socialbidragsnorm?

– Jag är inte negativ till detta heller. Många kommer  ju tillbaka för att göra tilläggsansökningar, och får oftast dessa pengar. Om en högre norm kan gagna både klienten och socialsekreteraren, så är jag med på detta.

– Många kvinnor kan inte arbeta, eftersom det saknas förskoleplatser. Hur skall ni lösa detta?

– Vi är beredda att satsa på olika former av förskolor. Vi kan också tänka oss en liten överinskrivning på vissa förskolor. Vi skulle då premiera de aktuella förskolorna med någon form av extra anslag, så att de kunde använda mer medel till verksamheten eller till utrustning av förskolan.

Vi gick nu in på socialsekreterarnas pressade arbetssituation. Den största delen av personalstyrkan används till att betala ut mer och mer socialbidrag till en ständigt ökande skara ”nyfattiga”. Lena har redan redogjort för hur borgarna har tänkt sig att långsiktigt lyfta Malmö ur arbetslöshet och socialbidragsberoende. Vad vill man på sikt göra åt den svåra arbetssituationen på socialbyråerna?

Lena Jarnbring 1986 Fotograf: Jürgen Lindemann

Lena Jarnbring 1986 Fotograf: Jürgen Lindemann

Lena: – Jag beklagar socialsekreterarna deras pressade arbetssituation. Problemet är emellertid inte nytt. Det är fullständigt fel att tro, att det hittills inte har gjorts någonting åt arbetsbelastningen på socialbyråerna. Förslag har varit uppe i socialnämnden. Men (s) har skjutit problemen framför sig, och nu skall vi ta över och det förväntas att vi skall lösa allt under en månad, nästan under hot dessutom! Det är dåligt överhuvudtaget, att socialförvaltningen, som borde arbeta med att förebygga uppkomsten av sociala problem, inte kan ha en framförhållning för sin egen personal.

– OK, det där var din kritik av rådande förhållanden, Lena. Men vad skall du göra?

– Jag menar, att vi kan effektivisera Malmö. På somliga ställen ökar arbetsbelastningen, på andra minskar den – trycket är inte konstant. Vi har ett budgetförslag nu med mjukt anställningsstopp, vilket innebär att vi tillsätter vakanser mer men inga nya tjänster. Vi kan alltså tänka oss att frigöra resurser från ett ställe med låg arbetsbelastning till ett med högre.

– Då kan du alltså tänka dig att ta bort tjänster från huvudkontoret och fördela dem till socialbyråerna?

– Ja, vissa enheter på Thomsons väg skulle kunna minskas.

Det är inte bara den politiska majoritetssituationen som har förändrats i Malmö. Det blir också förändring av chefstjänsterna inom socialförvaltningen. Bengt Hedlén drar sig tillbaka i mars 1986 till ett rofyllt och behagligt pensionärsliv, medan Sven-Olof Johansson kommer att ta över den heta stolen på nionde våningen.

– Hur kommer ditt samarbete att vara med den nye socialchefen?

– Jag tror, att det kommer att gå bra att samarbeta med Sven-Olof.

– Jaha?

– Jag tror att det räcker så. Däremot vill jag uttrycka min förvåning över, att förvaltningen redan har annonserat ut den biträdande socialdirektörstjänsten. Det borde egentligen inte tillsättas förrän vi har tagit över i nämnden.

Lena vill vänta med tillsättningen av tjänsten, tills hon har fått se, vad det behövs som komplettering till Sven-Olof, eftersom hon anser, att biträdande socialdirektörstjänsten måste få en annan funktion i framtiden.

När vi ändå var inne på tillsättningen av chefstjänster, menade Lena också, att det var dags att se över rutinerna för dessa. Hon kunde tänka sig, att framtida chefstjänster inom Malmö stad från nivån motsvarande byråföreståndare och uppåt mycket väl kunde tillsättas av kommunstyrelsen direkt, kanske efter förslag från olika personalkonsultföretag. Detta innebär, att personalnämnden kunde göras överflödig. Lena tror också, att det är viktigt, att de högre chefstjänsterna får tidsbegränsade förordnanden, och att lönerna borde vara högre.

STÅNDPUNKTEN påtalade här, apropå det där med lönesättning, att även vi inom sociala avdelningen har ganska dåliga löner, och att därför många bra krafter lämnar socialförvaltningen.

– Jag har inga synpunkter just nu på lönerna inom socialförvaltningen , men visst är det beklagansvärt  att bra krafter försvinner. Om man hade haft individuell lönesättning, kunde man belönat duktiga medarbetare och haft dem kvar där de gör bäst nytta.

Vårt samtal började närma sig sitt slut. Vi frågade lena, vilka tre misstag som hon trodde (s) i Malmö hade begått, och som bidrog till att de tappade väljarnas förtroende.

Triangeln – demokratifrågan, Limhamnsleden och den häpnadsväckande maktfullkomligheten, som t o m fick ledarna att köra över sina egna medlemmar. Gripen kan också nämnas som ett exempel. Men jag vill betona, att (s) har hunnit göra mycket gott för Malmö under sina år vid makten. Detta skall ej fråntagas dem!

Sade Lena och hastade iväg, för att träffa sina barn efter skolan.

Om några år kommer vi att sitta med facit i hand och kan utvärdera vad regimskiftet har inneburit. I skrivande stund tar vi fasta på Lenas ord om sin och sitt partis öppenhet inför förändringar och förslag från ”oss här nere”. Som lena sade vid ett tillfälle under intervjun:

– Kom med ett bra förslag, så skall vi satsa på det!

Sedan vi talade med Lena, har det faktiskt hunnit hända en hel del förändringar, åtminstone vad gäller för sociala avdelningen. Förutom att vi har fått en förstärkning med i det närmaste fyrtio halvårstjänster på byråerna har dessutom våra borgerliga nämndsledamöter lovat att ta de tunga ekonomiska ärendena. Heder åt dessa politiker!

Lena Jarnbring, nutid

Finansieringen av en del av tjänsterna har visserligen varit nog så originell – färdtjänstavgifter – men stämmer å andra sidan väl överens med de idéer som hon redovisade i vår diskussion. Utformningen av denna tjänstetilldelning innebär antagligen på sikt också metodförändringar på byråerna, något som vi kanske kan se fram emot med visst intresse.

De nedskärningar som dock är annonserade för de närmaste tre åren inger oro. Här krävs det antagligen omfattande metodiska ställningstaganden i stället för osthyveldiskussioner. Dessa ställningstaganden brukar producera tårar hos många av de inblandade. Vi får kanske anledning att använda oss av Winston Churchills berömda ord under den närmaste framtiden: ”För att klara av denna kris, behövs det arbete och styrka. Det enda jag kan erbjuda er är blod, svett och tårar.”

Från STÅNDPUNKTEN 1986:26 (det sista men opublicerade numret av STÅNDPUNKTEN)

Posted in: Historia