En snurrig metodik?
Professorn var emellertid väl preparerad för mitt besök: Mellan bokhyllan och en stol som var överbelamrad med forskningsrapporter (?) hade han lyckats få plats till ett blädderblock, i fönstret slokade en hortensia. Efter presentation av tidningen, dess policy och syftet med artikelserien ”personliga påhopp” började vi samtalet.
Personliga påhopp: Du har haft den här tjänsten i över ett år nu och Du hade också förmånen att själv få arbeta upp och sätta Din prägel på tjänsten. Upplever Du nu efter det första året att Du lyckats med det Du föresatte Dig när Du började?
Metodikprofessorn: För det första är det ju oerhört viktigt att man, när man sitter på en sådan tjänst, fungerar i processen: Att man inte är utanför. Jag skulle vilja beskriva det så här: (reser sig och ritar på blädderblocket) Där a står för processen och b är metodtjänsten. Det är ju b:s människosyn c, 
samhällssyn d och historieperspektivet e påverkar a. Jag d v s b påverkar med c, d och e a, men a påverkar i sin tur b vilket därigenom naturligtvis får följder på c, d och e. Detta är oerhört viktigt, att det hela tiden sker en växelverkan så att det inte stelnar i gamla former.
Personliga påhopp: Men hur är Dina reella möjligheter att påverka det sociala arbetets innehåll?
Metodikprofessorn: Jag skulle vilja se det så här: (Han reser sig och ritar igen, den här gången med röd tusch) att jag arbetar i en levande process som har möjligheter och begränsningar. Mot den bakgrunden kan utvecklingsmöjligheterna beskrivas på följande sätt:
I processen p (se modellen) befinner sig alltså b d v s jag, på olika nivåer i ”snurran” ständigt på väg mot målet M med hjälp av de olika möjligheterna och begränsningarna som står till buds, d v s medlen M1. Dock är naturligtvis målet M i sig ett medel M1. Detta är viktigt att förstå, ”snurran” får aldrig sluta snurra, d v s nå målet M ty då stannar all utveckling på såväl nivå 2,3 som 4. Det är således mitt jobb att ständigt snurra runt mot det fiktiva målet M för att uppnå det egentliga målet, d v s medlet M 1.
Personliga påhopp: Detta är ju självklart, men vilka medel/mål använder Du rent konkret?
Metodikprofessorn: Målen/medlen är i det här fallet bland annat metodikgruppen som kan beskrivas enligt skissen:
Vinsten är således att b:s d v s min, påverkan av a, metodikgruppen, stärker b:s ställning som således kan betecknas som b2.
Personliga påhopp: Men detta är ju en helt teoretisk modell, hur bevisar Du att modellen stämmer i verkligheten?
Metodikprofessorn: b eller numera b2 tvingar a att skriva utförliga protokoll som sedan öses över fältet.
Personliga påhopp: Jag vill på mina egna och redaktionens vägnar tacka b2 för vänligheten att ställa upp i den här öppenhjärtiga intervjun.
Haquin Holtz-Zweig
Res. för PP
Metodmodeller: Jürgen Lindemann
STÅNDPUNKTEN 
Posted on 7 maj, 2012 av peterbodis
0